Who links to me?

30 november, 2006

Dag 1

Nu sitter jag i soffan (alltså inte i sängen) med kaffe framför mig och skriver i bloggen som överenskommet. Jag har redan skrivit en kommentar och därför blev det inte prick kl. 10.
Det har ju inte hunnir hända så mycket ännu, men igår försökte jag lyssna på mitt avslappningsband för att kuna somna tidigare och se - det funkade. Jag har faktiskt sovit i natt utan de konstiga, absurda drömmar jag har ganska ofta.
En av söndagens höjdpunkter vid frukosten är när mamman beättar sin groteska dröm. De är inte alltid mardrömmar, men de handlar heller inte om lyckliga, glada människor.
Nu väntar tidningsläsningen.
Idag har vår färska 15-åring namnsdag. Följaktligen heter han Anders. Grattis alla "Andersar" idag!
Födelsedagen igår blev en succe: Vi kom och sjöng för honom på morgonen kl. 7 och han fick fruktbakelse och julmust på brickan och alla presenter var bra- inte ett enda mjukt paket förutom lite mjukvara:). Önskemiddagen var Pizza, som store storebrodern gjorde OCH tårta. Och idag blir det namnsdagspaket. Vi är noga med att ta alla tillfällen till fest i vår familj.

29 november, 2006

Coaching 2


Idag var jag på coaching igen och det verkar bra, men är väldigt koncentrerat och jag är alldeles slut när jag kommer hem. Idag pratade vi om "miraklet" - föreställ dig att mitt i natten kommer det en god fé och svingar sitt trollspö över dig och i morgon när du vaknar så är det en idealsituation för dig. Hur skulle det vara då?

Inte lätt att tänka sig, men jag har ju funderat ganska mycket på vad jag skulle vilja göra och berättade om min idé om ett tygcafé, där man kan fika, titta på mönster, på en uppsydd kollektion och köpa tyger. Om man inte kan sy själv så syr jag.

Coachen kom med många och svåra frågor som gör att jag verkligen måste tänka efter. Hur sannolikt är det att detta kommer att inträffa? Vad behöver du för att detta ska inträffa? Vilka krav kommer det att ställa? Vad blir det för skillnad mot förut?, för att bara ta några.

Det som jag behöver allra mest just nu är lite mer struktur på min tillvaro. Något som motiverar mig att stiga upp på morgonen och göra något meningsfullt. Jag behöver också något som håller koll och pushar så att jag verkligen gör det. Annars blir det som när man ska börja träna; det går några veckor och sedan blir det mer och mer sällan.

Nu kom vi överens om att jag ska stiga upp kl. 10 och skriva lite i bloggen varje dag. Det kan ju lätt kollas om jag verkligen gör.

Så imorgon är det Dag 1.

28 november, 2006

Balettängel


Nu är det äntligen advent så man kan ta fram lite tomtar och änglar. Idag var jag på stan och köpte lite nytt pynt, fast egentligen skulle jag fixa present till vår "lille" som i morgon blir 15 år. Det blev elefanter från Indiska och en fin adventsstjärna i rött glas + en tjock balettdansande ängel från en ny affär på Drottninggatan. Jag tycker hon liknar mig lite grand.

24 november, 2006

Senaste projektet



Här kan ni se mitt senaste projekt! Nej, inte mannen, men väl rocken han har på sig. Det är äldste sonen som vill ha en klassisk, svart rock med röda stickningar och rött foder. Det kan bli fräckt och vi har köpt världens finaste ulltyg och som mellanfoder ska det bli shetlandsull. Den kommer att hålla honom varm hela vintern. Visst är den snygg?

Han har sett en i stan och den kostade 2500:-. Nu slapp han undan med 750:- (utan sylön förstås) och då blir den precis som han vill ha den. Endast i ett exemplar.

Nu ska jag skjutsa ner honom till stan. Han ska till Karlstad på skridskotävlingar i helgen. Säsongen har äntligen börjat!!!

22 november, 2006

Shiva snart 8 månader

Det var ett tag sedan ni fick se Shiva igen. Här ligger hon i soffan och sover och J. ,mellansonen, försöker härma henne.

Vad tycks??


...om det här utseendet. Jag tyckte det var dags att byta till en ljusare blogbakgrund nu när det är så himla mörkt och regnigt ute.

Idag är det tvätt. Regn ute och tvätt inne - kan det bli värre?? Men sonen gör egenhändiga fiskburgare till middag. Det ska bli gott.

21 november, 2006

Skrivarcirkeln:Spritflaskan i tandläkarens låda.

-Det ser inte bra ut det här, sa han och bände och vred med det lilla
metallinstrumentet i mina kindtänder. Du har inte skött tandborstningen som du borde. Nu är det lite karies både här och där.
Jag suckade högt, för det är det enda man kan göra med två stora tandläkarfingrar och diverse instrument i munnen. Jag vill inte påstå att jag har tandläkarskräck, men det är inte långt ifrån. Nu hade jag väntat i det längsta med att ringa och boka tid, men har man bara kommit så långt så är det värsta gjort, inbillar man sig. Men det är bara innan man kommer in och sitter i väntrummet och vrider sig hit och dit och läser gamla golftidningar från förra året - i bästa fall.
Min tandläkarskräck, eller vad jag nu ska kalla det, började med den hemska skoltandläkaren, som hade sin håla på första våningen i småskolan. Hon var liten och tunn, men ack så sträng och såg antagligen inte helt klart, eftersom borren kunde hamna lite var som helst i munnen – i kinden eller bredvid tanden i tandköttet – och när man pep av smärta fick man en sträng åthutning.
Nåja, det har väl blivit lite bättre med tiden, men det är ändå förenat med ett visst obehag. Och just idag kändes det extra jobbigt när han sa:
-Jag har tid nu, så vi tar väl och lagar det största hålet genast.
-Javisst, det går bra, sa jag och försökte låta som om det var min högsta önskan i livet.
- Jag har börjat med en ny metod vad gäller bedövning, men du kanske inte vill ha bedövning?
-Jooo, det vill jag! sa jag bestämt och så högt att han tog ett steg bakåt och trampade sköterskan på tån. Hon höll på med nåt i en låda och bara grymtade till lite, när tandläkaren stora fot kom farande och landade på hennes nya innetofflor.
- Jaha, det var ord och inga visor det. Men då kör vi väl igång.
Han korrigerade stolen, tog fram sin lilla spegel och sträckte sig efter borren.
- Nu ska vi se…
- Neej, skrek jag, jag ville ju ha bedövning!!
- Jadå, det ordnar sig nog med det, sa han och verkade kolugn.
Själv blev jag spänd som en fjäder och jag hörde hur pulsen slog i örat.
- Vi kan väl prova lite och se hur det går? Om det inte går bra, så säger du till.
- OK, sa jag och han satte igång borren.
Det gick ganska bra till att börja med och vattenborren snurrade på i hög hastighet. Det gjorde inte så ont och ju längre han höll på ju mindre kändes det. Jag kom på mig själv med att fnittra lite för det killade ju faktiskt i tanden när han borrade. Han höll upp ett tag och sa:
-Går det bra?
-Jajamen, svarade jag, kör på bara. Jag kände mig alldeles avslappnad och ett med tandläkarstolen. Så skön hade den aldrig känts förut. Men vilken märklig smak jag hade i munnen. Måste vara en ny sorts komposit han fyller med, tänkte jag.
- Sådär ja, så var det klart för idag.
-Redan? Finns det inget litet hål till, som du kan ta nu, bad jag och sluddrade lite. Det var konstigt, för jag kände mig lite bedövad. Men jag hade ju inte fått någon bedövning?
-Nej, inte idag. Nu får du lugna dig tills nästa gång. Vad tyckte du om den nya bedövningen förresten?
-Va, vilken nya bedövning? Jag fick väl ingen bedövning?
- Jo, sa tandläkaren, det fick du utan att märka det. Jag har nämligen bytt ut vattnet i vattenborren mot gin och tonic, och då blir patienten så avslappnad sååå.
-Men, hur går det till?
-Jo, jag har en flaska gin i ena lådan och tonic i den andra och sedan går det i slangar upp till borren. Koncentrationen av sprit kan jag reglera med den här spaken och jag kan också byta ut gin mot något annat om någon föredrar t.ex. konjak, rom eller något annat. Om det fungerar bra, så kan fler tandläkare börja använda det. Vi ska göra en utvärdering efter ett halvår. Jag är den förste som provar detta och ännu har ingen patient klagat.
- Nej, det förstår jag. Det var helt otroligt – nu behöver jag inte vara nervös nästa gång jag kommer hit, och du… kan jag få beställa rom och cola då???

Det här var mitt bidrag till skrivarcirkeln för denna gång. Ämnet fick jag av Mette och jag måste slänga in en brasklapp: Den här tandläkaren jobbar utan salivsug. Man måste vackert svälja all vätska - fast det gör man gärna.

Josephine ska få nästa ämne av mig och det är: Varför heter det boxningsring när det är en fyrkant?

20 november, 2006

Coaching

Jo, så heter det numera. Och idag har jag varit på "Jobbcoaching" för första gången.
Jag gick dit med förväntansfulla steg - nä, nu ljög jag lite, för jag tog bussen, eftersom det ösregnade - och väl framme var det 2 coacher, kvinnor, och jag och en tjej till. Vi fick fylla i en massa blanketter och värdera en hel del påståenden om oss själva, vad det gäller självkänsla, sammanhang, deltagande i samhället m.m. Detta ska senare vara diskussionsunderlag till när jag har enskilda samtal med "min" coach. Allt var lugnt och långsamt och helt utan stressfaktorer och det var himla skönt.
Efter fikapausen hade vi enskilda samtal och det var ganska ansträngande. Det var lite som hos sjukgymnasten. Man tror att hon ska massera, dra och sträcka och sedan är man bra, men i själva verket är det man själv som ska göra hela jobbet. Fast det är bra i detta fallet, för jag tvingas tänka efter vad jag vill, tycker och anser och coachen är som ett bollplank, som kan kasta tillbaka mina funderingar.
Detta hette introduktionsfas och det ska vara 2 gånger till. Får se vad det blir sedan - men än så länge är jag nöjd och spänd på fortsättningen.

Jag har fått ämnet "Spritflaskan i tandläkarens låda" av Mette i skrivcirkeln och ska försöka åstadkomma något i morgon.

Om ni undrar vart alla kommentarer tagit vägen på föregående inlägg, så har jag inte tagit bort dem. De försvann när jag höll på att pula med annt här.

13 november, 2006

Ajajaj!!

Ja, man kan ju undra hur det går till att få karies under plomberna. Jag har aldrig hört talas om det förut, men tydligen är det inte helt ovanligt. I mitt fall beror det på att jag är torr i munnen!!

Mitt tandläkarebesök utspelades som följer:
T: snäll och oerhört trevlig och nätt på handen. Jag gillar nästan att gå dit och hon har botat allt vad tandläkarskräck (eller tandvårdsrädsla som det ska heta numera) heter. Hon tog lite röntgenbilder som vanligt och började sedan själva undersökningen. Alla hummanden verkade positiva och efteråt sa hon:
"Ja, allt ser bra ut - inga sprickor, inga fickor. Du har skött dig de här tre åren som du inte varit här (av kända skäl). Jag ska bara ta en titt på bilderna."
Tjohoo, tänkte jag, det här blir billigt och bra.
"Mmmhm, sa hon sedan i en helt annan ton. "Här ser det illa ut! Det finns mycket karies här under några fyllningar. Usch, några är nästan nere i pulpan. Det var inte bra!!"
Ja, underbart är kort - trist varar länge! Jag fick ett antal tider av henne och sedan var det adjö!! Vadå billigt?? Allt beror på medicinen jag äter. Den ger muntorrhet och om man har för lite saliv ( som innehåller vätejoner) så blir det ingen balans i munhålan och bakterierna tar över. "Och de kan ta sig in överallt".

Ja, hade också haft lite konstigt tryck i en tand, men inte tänkt mer på det. Samma kväll fick jag en djävulsk tandvärk i just den tanden och var tvungen att peta i mig Panodil Forte, som jag har när jag får svår spänningshuvudvärk, men det hjälpte bara för stunden. På natten vaknade jag av värken och fick peta i mig fler piller och så höll det på i dagar. Jag fick komma akut och sitta och vänta på en lucka i T:s schema och kom in. Jajamen, inflammation i tanden. Hon tömde den och täckte provisoriskt. Efter några dagar rotfyllde hon den och allt verkade bra.
Men nu började det värka i överkäken istället. Och inte måttligt heller!! Jag höll ut tills jag hade tid och gick dit och drog min jeremiad.
"Konstigt, säger T., du ska inte ha ont där.
"Men det har jag", pep jag.
"Det kan vara en spricka i tanden. Det är inte alltid som det syns på röntgen. Vi får se hur det ser ut"
Jodå, sprickan fanns där i en 40 år gammal plomb och hela pulpan var uppäten av bakterierna. Inte konstigt att jag hade haft ont!! Hon fick tömma den också, men "den är inte mogen" så det blir ett provisorium. Så nu har jag två provisoriska fyllningar och en väntad rotfyllning att se fram emot - förutom de andra kariesangreppen :((.

10 november, 2006

I'm back

Jaja, jag vet att det var himla längesedan som jag skrev, men jag var tvungen att göra ett litet uppehåll. Nu är jag dock tillbaka och ni ska få en kort resumé av vad som hänt mig med jag inte varit synlig i cyberrymden.

Jag har inflammation i tänderna och måste rotfylla minst två stycken och laga ännu fler. Jag har fått karies under fyllningarna och det är bara elände. Tandvärk - djävulsk sådan, hade jag i två veckor i streck. När min jättegulliga tandläkare fixat den ena så började den andra att värka. Jag levde på Panodil och ville bara försvinna. Men nu håller de sig lugna och nästa sejour blir på torsdag nästa vecka. Jag var svullen på ena sidan och såg ut som en seriefigur. Det var bara halsduken runt huvudet som fattades. Jag fick antibiotika av tandläkaren och fluortabletter och salivbefrämjande sugtabletter. Så nu lever jag på det istället :))

Katten Shiva har också ätit antibiotika, fast sån för djur. Hon var inne hos veterinären och blev kastrerad och kunde naturligtvis inte låta bli att slicka på såret, så det infekterade förstås. Men nu är både hon och jag piggare. Särskilt hon!! Hon är nu 7 månader och i fin form. Hennes favoritställe är på mitt planteringsbord ute på balkongen. Där ligger hon och spanar på skator och hundar. Att ligga i badkaret är också kul, särskilt om det droppar ur kranen.

Min sjukskrivning fortgår, men nu kanske det kan ljusna lite. Ska nämligen få vara med i ett projekt med jobbcoaching och så småningom praktik. Ska dit den 20:e och träffa min "coach".
Mer om det senare.

Who links to me?