Who links to me?

29 juli, 2006

Hurra!!



Jag kom in på kursen Japanska 5 p på Umeå Universitet!!!

27 juli, 2006

Navelludd

I vår familj är jag en klar minoritet - enda varelsen av kvinnligt kön (förutom katten).
Jag har gjort en upptäckt för ett tag sedan - alla utom jag får navelludd. Är detta en manlig företeelse? Stämmer detta på alla familjer eller bara på vår. Det vore på sin plats med en vetenskaplig undersökning. Eller finns det redan??

Vid vårt middagsbord diskuteras de konstigaste ämnen.
-"Jag läste idag att det försvann en hel vecka på 1600-talet för att man bytte från den julianska till den gregorianska kalendern."
_"Jaha, undrar hur det skulle bli då om man åkte i en tidsmaskin till en dag i den veckan - var man skulle hamna då?" Och finns man under tiden man står i tidsmaskinen?"
-"Men då måste man ju komma till första dagen före eller efter. Dagarna försvann ju inte bara för att man kallade dem något annat." Inne i maskinen måste man ju finnas!?
-"Jaså?" Men finns man i tiden eller bara i maskinen?

Tonåringen och jag i stan för att köpa kläder till honom:
-Nej, nu orkar jag inte gå i fler affärer!
-Va? Vi har ju bara handlat hälften av vad vi skulle!
-Jamen, jag är trött!
-Jag förstår inte hur du kan bli så trött efter att vi gått i några affärer. Om du har en boll framför fötterna kan du ju springa hur mycket som helst utan att bli trött.
- Du, jag är i puberteten och jag delar celler. Vår biologilärare säger att det är därför man blir så trött!

Vem är jag att motsäga biologilärare? Vi åkte hem.

EM-volontär

Ja idag började det. Jag har jobbat min första dag som volontär på EM i fridrott här i Göteborg. Det började egentligen igår med ett möte med alla som ska vara i Mediacenter. Det tog en stund innan jag hittade en ingång till skolan. Vi håller till på Katrinelundsgymnasiet och hela skolan är inhägnad med höga staket. Min mellanpojke går på skolan och tack vare EM har han sommarlov till den 4 september. Tror ni han gillar EM?
När jag väl fann ett hål i staketet, blev jag stoppad av 2 väktare, som frågade efter min ackreditering. Vi får inte dessa förrän i morgon och då gick det minsann inte att komma in. Till slut efter en stund så kom det en "biff" och lotsade mig ända fram till ingången till "bamba" (skolmatsal i Göteborg).
Men idag hade jag en tillfällig ackreditering och kom in utan strul.

Vi volontärer ska vara i restaurangen och i caféet och ta hand om alla mediafolk, som kommer och ska äta. Se till att de hittar allt de ska, visa dem till rätta och se till att de har allt de behöver. Inte laga mat, inte diska eller plocka disk, inte servera utan bara vara allmänt trevliga.

Det finns redan många mediafolk här i Göteborg. Många från SVT har varit här länge och dragit kablar i mängd. Det går förstås många km om bilder ska kablas ut till hela Europa. Några tyskar och några engelsmän har kommit, men när det hela drar igång den 6 augusti, räknar de med ca 2000 mediamänniskor och då blir det väl full rulle hela tiden. Jag hoppas få tala engelska, tyska och kanske lite franska.
Maten under EM lagas av de 7 topprestaurangerna i stan. Hela EM är en jätteapparat. Det blir jättespännande att se om och hur det funkar när allt dras igång.
Vi i mediacenter har högsta ackrediteringen och kan komma in överallt. Vi kan gå in på Ullevi när vi har ledigt och se på tävlingarna och det ska jag göra vid tillfälle. Imorgon ska vi få kläder.
Olika funktioner har olika färger på sina tröjor, vi har turkos, vita byxor, skor, strumpor, keps och väska - allt från Puma.
Jag ser fram emot allt detta.

26 juli, 2006



Meditation?


Inför besöket hos veterinären i morgon har Shiva fått den här väskan att åka i.

24 juli, 2006



Nyaste sovplatsen - min pelargonhylla med utsikt mot parken!!

KATTUNGESLICK

Att det bara finns nåt så mysigt som kattungeslickar på näsan.

Så här gick det till när Shiva och jag möttes.
Ja,det hela började nog med att jag länge velat ha en katt. Jag satt en kväll och tittade på Blocket och fann de sötaste kattungar som var till salu. Men den här var lite speciell. Tjejen som hade den, hade själv köpt den för några veckor sedan, men hennes gamla katt accepterade inte kattungen och hon var tvungen att göra sig av med den. Jag skrev och frågade lite om den och sedan ringde jag och pratade med henne om den. Jodå, vi kunde hämta den nästa dag.
Den bodde hemma hos hennes föäldrar nu och A. och jag åkte och hämtade henne. Tjejen sa att hon hade hört direkt att jag var den rätta kattmamman. Många hade ringt men hon gick på magkänsla och ville vänta på den som kändes rätt. Smickrande tyckte jag. Hon ville ha 100:- för den och då skickade hon med mat också. Hon sysslade mycket med att skicka pengar till förmån för fattiga barn ute i världen och hade precis som jag fadderbarn. Hon fick 200:- av mig trots hennes protester - , men jag sa att hon kunde skicka den till någon organisation. Det skulle hon göra med alla pengarna och jag lovade skicka mail och berätta hur det går.

Väl hemma visade jag Shiva matskålarna och toan och sedan satte hon igång sin utforskning av sitt nya revir. Jag tog några bilder och skickade till tjejen. Hon blev sååå glad och skrev tillbaka och tackade extra för pengarna, som skulle räcka till ris ett helt år till en familj i Kina eller Indien. Hon var lite tårögd när vi gick, men kände ändå att vi var rätta familjen för Shiva.

Där har ni historien. Hon ska mest vara innekatt, men vi har ju både balkong och till kolonin kan hon följa med när hon lärt sig gå i sele. Men allra först måste vi gå till veterinären och vaccinera och sedan försäkra det lilla livet.

23 juli, 2006

Shiva


Här ska ni få träffa vår nya familjemedlem. Hon heter Shiva och är 3½ månad. Visst är hon gullig??

18 juli, 2006

Släktträff


Här sitter jag just nu - i OS-staden Lillehammer och njuter av sommarsolen. Det gröna fjället ligger mitt emot altanen där jag befinner mig och sjön Mjösa ligger spegelblank och blå.

Från Göteborg körde vi till Lillehammer och svägerskan min. På vägen till Norge hittade vi en mack, som sålde bensin för 9,99/l. Gissa om vi tankade fullt.

I Lillehammer övernattade vi och det var himla mysigt. Det är inte sååå ofta vi ses och då är det dubbelt trevligt när det händer. Dagen efter körde vi - svägerska K., K:s sambo, Mannen G., yngste sonen A. och jag till Trondheim. En nätt liten resa på 30 mil, men som tar betydligt längre tid än 30 mil i Sverige. Norska vägar är i kringelkrokar och har ofta hastighetsbegränsning på 60 eller 80. Vi åkte i Gudbrandsdalen och där är det bedövande vackert. Uppe på Dovrefjället gick vägen sedan och där stannade vi för att fika, men det var så kallt att vi huttrade. Fjällvinden isade och det var inte kul att sitta bakom en buske och pinka i den vinden. Det sprang får och betade överallt på fjället och rätt som det var skuttade de ut på vägen. Väl på vägen gick de så långsamt, så långsamt, som om de skulle retas med alla bilisterna.
Efter ca 5 timmars färd var vi i Norges andra stad Trondheim och där blåste det också och regnade lite.
Det var bestämt att vi skulle sammanstråla här på lyxhotellet, där K. fixat rum till oss- hon är hotellchef - med svägerskor E. med man L. från Hudiksvall och M. från Ludvigsburg, Tyskland.

Anledningen var att K-J, gift med svägerska Ka. fyllde 60 år och att vi alla skulle dit på fest. Ka. och K-J har lantbruk på Otteröya, en ö 1 mil utanför Namsos och nu skulle vi äntligen alla ses på Otteröya för första gången på 20 år. Vi har träffats annars, men inte alla syskonen med respektive tillsammans. Det skulle bli extra roligt eftersom att Ka. inte visste om att jag, G och A skulle komma från Göteborg. Det skulle bli en överraskning.

forts. följer

08 juli, 2006

Meditationskurs

Hej igen!
Nu är jag tillbaka! Jag tog en liten paus från allt bloggande – det kändes som välbehövligt och kolonin har också tagit min tid i anspråk. Men nu ska ni få höra om min séjour i Rättvik.

Dag 1.
Resdag. Reste i 6½ timme med 2 byten från Göteborg till Rättvik. Det var varmt, men jag kunde gå från det ena tåget till det andra och slapp väntetider. Jag är mycket spänd på hur det ska bli, vilka människor som ska vara där, hur det ska vara att meditera o.s.v. Väl framme regnar det och jag delar taxi med 5 andra kvinnor som jag förstår också ska till Berget. Vi blir varmt välkomnade av Inger, som är en av ”husfolket”. Hon ger oss våra rum och jag blir positivt överraskad. Rummet är ljust, fräscht och har ett ljust möblemang. Det finns dock ingen TV eller radio, men ett fräscht badrum och skön säng. En fransk balkong vetter ut mot björkskogen där en hel sångkör av fåglar hörs.
Jag packar upp och kl. 20 är det kvällste med lite information och det visar sig att vi är 20 personer, som ska delta. Det är mest kvinnor, men också några par och 2 ensamma män.
Efter teet provar vi att meditera för första gången. Vi går in i meditationssalen, som ligger i ett annat hus och skorna sätter vi utanför.
Det är en stor sal med bjälkar i taket. Det ligger tunna mattor i en fyrkant och på varje matta finns en rund liten kudde (som en tunna) och små pallar. Alla får välja ”sin” plats och den ska vi ha i fortsättningen. Vi får instruktioner och vi mediterar en kort stund – mina fötter domnar bort och jag måste röra på dem. Det känns dumt när alla andra sitter stilla och tysta. Våra instruktörer är föreståndaren på Berget, Per Mases och en sjukgymnast, som specialiserat sig på psykomotorik.

Dag 2
Sover som en avsvimmad. Men det är tungt att vakna av väckarklockan . Meditation kl. 7.45 före frukost, men den här gången somnade inte fötterna – det stack lite bara och vi mediterade ung 15 minuter. Ganska härligt, men svårt att låta tankarna bara passera utan att få dem att stanna kvar. Tankarna ska flyta förbi som molnen på himlen. Jag kan rekommendera lätt, lös, klädsel som man sitter bekvämt i. Några i gruppen gråter och jag förstår att det är många spänningar och tankar som flyter upp till ytan.
Efter meditationen är det morgonbön i kapellet, men det går jag inte på, fast de flesta deltar i gudstjänsterna märker jag.
Frukosten är finemang och det finns allt möjligt att välja på. Det bakas eget bröd och det serveras olika grötsorter varje dag. Det bästa är morgonkaffet!!

Efter frukost är det föredrag och det var ganska trist. Per ler hela tiden och påminner mig mycket om Maharishi Mahesh. Ni vet den indiske gurun, som the Beatles besökte på 70-talet.
Jag tycker att rösten är irriterande och mesig och jag kan inte ta till mig det han säger. Jag blir alltid misstänksam mot folk, som ler när de talar. Som om det de säger inte har tillräcklig substans utan de måste vädja till en med leenden. Känner mig som en elev på grundskolan som bara blir tjurig och motsträvig. Jag lyssnar bara med ett halvt öra, eftersom mycket han pratar om är sådant jag redan känner till.

Vi hade ett härligt avspänningspass i övningshallen i liggande ställning. Alla låg på madrasser med filtar på. 20 personer ligger i en ring, som barn på dagis. Sjukgymnasten talar med lugn och låg röst och instruerar oss att känna vilka muskler vi använder när vi lyfter armen, trycker ner axeln mot golvet m.m. Bäst för min del var att ha en ballongboll (ser ut som en dåligt pumpad fotboll) under svanskotan och på så vis sträcka ut korsryggen, där jag har så ont. ”Det onda i korsryggen är spänningar”, säger hon, ” och styrketräning hjälper inte”. Det vet jag för det har jag redan provat. Axlar mot öronen och spänningar i nacken är obearbetade känslor. Det tänkte jag mycket på under resten av passet.
På meditationspasset efteråt kom tårarna och det bara rann och rann. Varför vet jag inte – men det behövdes väl. Fötterna somnade inte!!
Middag!!

Sov en stund innan det var dags för nytt avspänningspass med efterföljande meditation. Denna gången provade vi ”gående meditation”. Det var mycket svårare, men gick väl ändå OK.
Kvällsmat och sedan var det kvällssamtal om hur man upplevt dagen. Det var trög start – alla glodde i golvet. Tystnade, men inte pinsam tystnad. Konstigt! 20 personer i ett rum och ingen pinsam tystnad. Det har jag nog aldrig upplevt förut.
Meditation igen och sedan kvällste. Satt och pratade med två intressanta människor med självdistans och humor.
Godnatt 22.30

Dag 3
Uppstigning och meditation lika tidigt som igår. Det gick ganska bra. Idag satt vi längre än förut, men det kändes inte så. Frukost och föredrag vid 10-tiden. Det var lika trist som igår och i morgon får de klara sig utan mig.
Avspänningen gick bra, men var sådär och meditationen var inte så bra som igår. Tårar igen! Sedan pannbiff med lök. Sådär! Prat med H. och hon spelade medhavda skivor för mig i brasrummet. Vi kände oss lite busiga och fnittrade mycket. H. är en härlig kvinna, som har lätt till både tårar och skratt, med rå humor och mycket, mycket i bagaget. Men vi dockade med en gång. Henne kommer jag att sakna och också J., en kvinna från Iran, vars namn betyder ”glöd”. En härlig men bräcklig kvinna. Underbara människor!!
Meditationen varade idag 27 minuter och mina fötter somnade. Det var för länge för en nybörjade som jag.
Från fönstret i mitt rum såg jag en spillkråka. Han satt i björken helt nära mitt fönster.

Kvällssamtalet gick lika trögt som vanligt. Det är bara tre människor som pratar, H., jag och en man. Ynkligt, resten glor i golvet.
Till kvällsteet fick vi chokladkaka och kex. I morgon är det hemfärd och det blir lagom.

Dag 4.
Otroligt svårt att stiga upp trots en god natt. Men jag var inte sist till meditationen ändå. Jag vet inte hur lång meditationen var, men det kändes kort. Tankar kom och gick och jag hann till och med formulera ett tacktal för de här dagarna till ledarna. (Det hölls dock aldrig, eftersom tillfälle inte gavs.)Något föredrag går jag inte på idag. Ska duscha och packa istället.
Frukosten idag var TYST enligt överenskommelse och det var högst onaturligt för mig. Att sitta vid ett bord med andra människor och inte få prata med dem. Jag var nog inte ensam om att tycka så. De flesta åt och gick sedan. För min del var frukosten dötrist. Jag åt snabbt och tog en kaffemugg med mig in på rummet. Nu ska jag sova en stund och sedan packa.
Middag och sedan dela taxi till stationen och hemfärd.

Intressanta dagar, som jag kan rekommendera till alla som behöver lugn och ro i en mysig miljö.
http://www.berget.se/

Who links to me?