Solen sken i morse från en molnfri himmel och det var 8+, men nu är det mulet och ett stillla regna faller ner över de sista smutsiga snöhögarna i parken. Jag har monterat ihop mitt lilla växthus och riggat lamporna, så nu ska mina små pelargonsticklingar och frösådderna få det mysigt och ljust så det växer fint.
Duvorna är här och kollar läget med jämna mellanrum. De har fått för sig att min balkong skulle vara ett bra ställe att bygga bo på. Vi är INTE överens om det.
Jag har varit hos frissan och gjort mig vårsnygg också. Svarta slingor i allt mitt gråvita och det blev verkligen ett lyft!!
Nu kan våren komma vilken dag som helst.

Skräckdag??

I morgon blir det en jobbig dag; först "skrynklaren" och sedan tandläkaren . Jag har bitit sönder en tand - aj aj aj

"Hairy balls"

Trädgårdsmässan var sååå häftig. Jag kunde aldrig föreställt mig att den skulle vara så stor, så många utställare och så mycket att titta på. Det var fantastiskt roligt och det blev ju en del köpt också.

Fyra pelargonsticklingar fick åka med hem ( Occold lagoon, Occold Volcano, Dolce Vita och Nirs Anna) liksom tre clematissticklingar( Gullklematis) , ett "Gardeners belt" att ha spade, sekatör m.m. i ute i trädgården, en piratflagga till kolonin - undrar vad grannen ska säga om det?? - och en "Nisse". Nisse är ett litet odefinierat djur som sitter på en pinne och har en vindsnurra som krage, + 7-8 fröpåsar.

Men någon vindflöjel blev det inte. Kanske får jag göra en själv.

Bilden visar hur några frön jag köpte ska se ut som stora. Ynkliga blommor, men läckra fröställningar. Man förstår att de har fått namnet "hairy balls" :))

Bloggkarta

Nu har jag också anmält min blogg till bloggkartan.se. Johan som sköter nyligen och en massa andra sidor har startat den här sidan och det är kul att se hur många som finns i Göteborg och på andra ställen i Sverige. Bra jobbat, Johan!!

Göteborg-Stockholm-Göteborg

I morgon 6.57 går tåget iväg med systern och mig till Trädgårdsmässan i Älvsjö. Som pelargonsamlare och koloniägare så längtar jag efter våren och jorden och kanske kan jag få både växter, inspiration och lite sticklingar med mig hem. Men det jag mest ska spana efter är en vindflöjel. Varför är alla så trista?? Tuppar och hästar i smide eller vedhuggarparet. De enda roliga jag sett någon gång var på Rhösska museets trädgårdsutställning i somras. Men jag minns ju inte vem som gjort dem. Det var en slags fåglar i träpinnar, borst och fjädrar allt i klatschiga färger.
Kanske kan jag hitta nåt som kan passa min lilla lavendelblå kolonistuga.
Rapport följer. På söndag är vi hemma igen.

Kolonivår??

Nu har kolonisäsongen börjat lite smått. Igår var det årsmöte i odlarföreningen och det känns som om våren hade börjat lite i alla fall. Hela styrelsen blev omvald och så jag undrade varför det bara var män i styrelsen så blev jag förstås snabbt invald som suppleant. Typiskt! Men kanske kan jag få fart på gubbarna. Det skulle inte vara en dag för tidigt.
Jag längtar till kolonin - utan att det ligger snö överallt.

Bloggstafetten: Därför är jag bussguide i Italien.

Man borde inte behöva förklara varför man är bussguide i Italien. Men för dem som inte förstår ska jag försöka ändå.
Allt en kvinna behöver finns i Italien - vackra kläder, vänliga människor, god mat och dryck och romantiska män och mitt jobb är att delge mina resenärer detta. Jag jobbar på ett reseföretag som heter "Vidga dina vyer" och vi har bussresor till medelhavsländerna, men jag har alltid arbetat i Italien och då på våra bussresor reserverade för kvinnor. Nu är det ju så att kvinnor har olika intressen och därför har vi ett rikt utbud för att kunna möta våra kunders önskemål.
Oftast är resorna över en långhelg eller en respektive två veckor. Vanligast är resorna på en vecka. Då ingår både kultur och strandliv.
Ett vanligt program kan se ut så här:
Resan ner till Italien är en ren transportsträcka och när vi väl är framme finns det olika alternativ att välja mellan:
Bl.a. singelveckan - operaveckan - strandveckan

De som väljer singelveckan är oftast singlar själva, men kan också vara kvinnor som tröttnat på vardagslivet och vill ha lite "krydda i tillvaron". Hur som helst så får varje kvinna en egen guide (manlig sådan), som hjälper dem tillrätta hela veckan och sedan får kvinnan välja vad de vill göra under veckan. Det är inte tal om en egen gigolo utan guiden ska bara se till att resenären mår bra, har roligt och vara sällskaplig. Fast vi lägger oss förstås inte i hur sällskapliga de är. Det är upp till resenären att avgöra. Veckan kan förläggas i Venedig, Rom eller Florens beroende på majoritetens önskan. Bussguiden är då guide på utflykterna till önskade sevärdheter.

Operaveckan är för operaälskarna och denna är alltid i Milano. Här får resenären möjlighet att tillbringa en vecka med en aktiv operasångare som guidar på operan i staden Milano, ger sånglektioner. köper operbiljetter och som sjunger vilka arior, som resenären önskar, var och när de vill. Detta är ett mycket uppskattat alternativ och bussguidens arbete är att fixa allt det praktiska men också att gå med på operan. Detta är INTE en vecka jag uppskattar alls. Mina favoriter heter Metallica och inte Verdi, Puccini och Wagner.

Men det bästa och populäraste av alla alternativ är strandveckan. Då får man sig tilldelad en egen "sandorm". Man får också en reserverad plats på stranden, egen parasoll och egen servitör, som så ofta man vill kommer med kalla drinkar och mat. Vad gör "sandormen" då?
Tja, det bestämmer man ju själv, smörjer in en med sololja, ger komplimanger, småpratar, badar med en, håller en sällskap vid middagen, tar med en på dans, restaurang och följer en hem till hotellet eller vad man nu önskar.

Vad gör vi guider då? Ja, vi alternerar som guider på olika "veckor" och min klara favorit är "strandveckan" eftersom vi som förmån också får en egen "sandorm". Att under en hel vecka bli så uppskattad och underhållen är underbart.
Här har svenska män mycket att lära. Ingen kan ge komplimanger och få en kvinna att känna sig så kvinnlig som en italiensk man, och även om det bara är några futtiga veckor så lever jag på detta resten av året. Det är precis vad en kvinna vill ha; romantik, uppskattning för den hon är och avkoppling i underbar miljö.
Därför är jag bussguide i Italien.

Nu skickar jag stafettpinnen över till IT-horan med ämnet: "Detta gör jag när jag inte kan sova!".

Vårtecken

Jo, faktiskt. Det verkar som om våren är på väg så sakteliga här i Skåne. Idag såg jag vintergäck, som vågat sig upp att beskåda världen och syrenen har små knoppar. Jag vaknade idag av ett ihärdigt droppande från de jättelika istapparna utanför mitt fönster och råkorna bygger bon som tossiga.

Skrivarcirkeln: Starka, svarta känslor

Visst finns det starka, svarta känslor hos alla människor och de kan komma fram vid de mest oväntade tillfällen, men det har inte varit riktigt tillåtet i vår protestantiska kultur.
Att visa känslor anses dock numera fint och rent av nödvändigt, men bara om de är positiva eller orsakade av något positivt – t.ex. glädjetårar eller att man blir rörd. Men att visa svarta känslor är något väldigt tabu. Så vad ska man göra med dessa starka, svarta känslor som vi alla någon gång har? Ska man låta dem få sitt utlopp eller ska man behärska sig och trycka ner dem?

När jag läser orden ”svarta känslor” så kommer jag att tänka på de sju dödssynderna där starka, svarta känslor finns uppräknade: Vrede, avund, lusta, girighet och högmod. Men är dessa känslor verkligen negativa numera eller har de skiftat till starka, beundransvärda känslor?

Om jag börjar med vrede. Det är allmänt accepterat att bli arg och att tala ut överallt – på stan, på restaurang och i sällskap. Själv tycker jag att det är mycket pinsamt när folk skriker åt varandra på fester och på öppen gata. Vissa är ju bra på att vara arga och sedan bli sams igen, men min uppfostran säger att det är något väldigt privat. Det är OK att vara arg, men man visar det inte för vem som helst.

Avundsjuk har jag varit många gånger och sagt det till folk också, men det kan förstås ta sig olika uttryck. Om någon ska resa bort mitt i vintern kan jag säga: ”Åh, vad avundsjuk jag är”, för att få resenären att känna sig lite speciell; och inte mer. Men om man blir avundsjuk så att den äter sig inåt är det en helt annan femma. Om jag blir så pass avundsjuk så att jag till varje pris måste göra samma eller ha samma pryl som någon annan, då är det dags att stanna upp och tänka till.

Lusta är numera inget syndigt utan tvärtom något fint och helt OK att prata om. Det finns t.o.m. TV-program där man få goda råd om hur man på bästa sätt tillfredsställer sin lust. Ordet ”Lusta” får mig att tänka på Georg Stiernhielm och hans dikt ”Herkules” som vid ett vägskäl möter Fru Lusta och Fru Kättja, som försöker få honom att välja den breda vägen, men han låter sig icke frestas utan går den smala vägen. Men nog är det tur att lusta inte längre räknas till de svarta känslorna???

Girighet är väl fortfarande ett negativt ord, men att ha bra lön och tjäna mycket pengar är inte alls något negativt. Att vara en ”selfmade man” eller att komma sig upp anses beundransvärt och duktigt. Att sko sig på andra, att ha lyxbil, stort hus och långa semestrar på exotiska orter är eftersträvansvärt; för att inte tala om alla dessa fallskärmar på miljonbelopp. Är detta negativt? Men när man själv har låg lön för ett trist jobb kommer säkert de svarta känslorna fram.

Att vara högmodig är definitivt något negativt även idag och det hänger säkert ihop med "Jantelagen" också; Du ska inte tro att du är något. Du ska inte tro att du är bättre än vi, etc.
"Högmod går före fall" heter det ju också och går det så då har ju ordningen återställts och skadeglädjen är där. Men då är skadeglädjen tillåten och nästan påbjuden. "Vad var det vi sa?"

Vad ska man nu göra med alla dessa känslor? Det är inte bra att bara trycka ner dem en efter en och inte kännas vid dem. Förr eller senare pyser de ut och vad gör man då? Kan man behärska dem då? Är det rent av önskvärt att göra det? Jag tycker inte det!
Jag har själv varit i den situationen och då allt vällde ut som lava ut en vulkan var det inte roligt – men skönt.

Starka, svarta känslor måste ut – antingen det är accepterat eller inte – det är det bästa för dig och din mentala hälsa! Men om det går utan att skada någon annan.

Nu lämnar jag över till Annaa Mattson med ämnet: En händelse som förändrade mitt liv.

Ett brev betyder så mycket

Idag var det extra roligt när posten kom. Visserligen fanns det några trista fönsterkuvert med räkningar i, men också två kuvert med exotiska frimärken på. Det var brev från mina fadderbarn i Indien och Kap Verde-öarna. Det är lika fantastiskt varje gång jag får brev.
Jag har 2 flickor som fadderbarn:
Maria, snart 14 år och bosatt på Kap Verde. Hon har varit mitt fadderbarn i snart 3 år Hon har 3 syskon och är näst yngst. Hennes föräldrar är rätt så gamla och försörjer sig så gott det går på lite jordbruk och har några getter och höns. Det största problemet är torka .Men för att Maria skall kunna skaffa sig utbildning så bidrar jag med 180:- varje månad + lite extra till jul och födelsedagen.

Leela är bara 5 år gammal och henne fick jag nyligen ( i november -05). Hon bor med sina föräldrar och en lillebror i i provinsen Udaipur i nordvästra Indien. Hennes föräldrar har en gemensam årlig inkomst på 215 dollar = 1670 sek i dagens valutakurs. De vill också att barnen ska få utbildning eftersom de ser det som det enda medlet att ta sig ur fattigdomen. Det är Maria överst och Leela nederst på bilderna.

Jag skriver brev till dem och skickar med små saker: färgpennor, suddgummin, blyertspennor, klistermärken, t-shirts o. likn. och jag är så himla glad att jag verkligen tog mig i kragen och fick tillfälle att hjälpa dessa flickor. Pengarna betyder inte så mycket för mig men har en stor betydelse för dem. De skriver också brev till mig och skickar med små teckningar, julkort de ritat själv och ibland listor över vad de köpt för mina pengar.
Leela kan inte skriva själv med då skriver en projektarbetare i hennes ställe.
Jag har aldrig ångrat att jag tog mig an dessa fadderbarn och de gör mig så glad att jag med så lite ansträngning kan hjälpa 2 barn i världen att få en bättre framtid. (Nu lät jag nästan som en missionär)

Jag har fått fadderbarnen genom en dansk organisation som heter Barnfonden och har projekt över hela världen. Projekten involverar hela familjen och byn och ska vara "hjälp till självhjälp" vad det gäller utbildning, hälsovård och näringsriktig kost. föräldrarna får också stöd till att bli självförsörjande. Barnfonden har ett 90-konto, vilket innebär att de kontrolleras av SFI, så att man vet att pengarna når fram.

Om du också vill ha ett fadderbarn så har du chansen här - ta den!!!

Glada fötter

Så här glada fötter hade jag idag!!

Pudlarna

Pudlarna gick direkt till final!!!
Nej det är ingen hundutställning utan Melodifestivalen, The Poodles - hårdrockarna.
Jag satt i lugn och ro och såg ppå TV när H. ropar:- Sät på 1:an, mamma!!Och där var Pudlarna och rockade fett. Jag ringde faktiskt och röstade på dem, kanske för att Radiohjälpen skulle få lite pengar, men mest för att det var en kul grej. Vi, H. och jag håller tummarna för dem i fortsättningen.

Fick tips av excessa

Your Birthdate: March 2

You're so intuitive, it's like you have a sixth, seventh, and eighth sense.You connect with others freely and easily - and you tend to have many best friends.Warm and caring, it's hard for you to close your heart to anyone.Affection is like air for you - you need to give and receive it to survive. Your strength: Your universal compassion Your weakness: Your unpredictable mood swings Your power color: Mauve Your power symbol: Butterfly Your power month: February

Jag kan bara inte hålla mig utan var tvungen att göra lite vår inne idag. Jag har tagit sticklingar av mina överlevande pelargoner; Kanariepelargonen, Augusta, P.tetragonum, Carmel, Pagoda, Red Witch m.fl. Jag har skolat om lite perenna plantor och det tog hela eftermiddagen. Upptäckte också att jag har förköpt mig på fröer och antagligen måste sälja av lite på Tradera.
Men det är kul med Tradera så det gör inget.
Pelargonen på bilden är Carmel

© Åke Molin.

Födelsedag!!!

Hurra!!
Idag är det min födelsedag!! Trots att jag haft ganska många redan så känns det likadant som när jag fyllde 10.
Lite förväntansfullt dagen före och spännande och kul att bli uppvaktad!!
Äldste sonen kom hem på förmiddagen från föreläsningen med vanilhjärta och chokladnougatkaka fixade fika, tände ljus och presentade mig med fin ljusstake till värmeljus i matt, vitt glas och presentkort i bokhandeln. DÅ blir man glad